Berggrund

Berggrunden i Jämtlands län är mycket komplex. Förenklat kan man säga att länet är uppdelat i tre olika regioner; urberget, rester av ett sedimentbergartstäcke och fjällberggrunden.

Urberget i öster

Länets östra delar består av urberg som är uppemot 2000 miljoner år gammalt. Urberget är en del av den så kallade Baltiska skölden som omfattar östra Sverige, Finland och delar av västra Ryssland. Den Baltiska sköldens bergarter uppkom vid flera olika bergkedjebildningar då sedimentära och vulkaniska bergarter veckades och omvandlades på olika djup i jordskorpan. Stora mängder magma, framför allt av granitisk sammansättning, trängde fram i samband med bergkedjebildningarna. Den berggrund vi ser idag har blottlagts genom miljontals år av erosion. I Jämtlands län består det blottade urberget främst av magmatiska bergarter som granit samt omvandlade bergarter som gråvackor och lerskiffrar.

Sedimentbergarter längs fjällkedjans kant

För ca 500 miljoner år sedan var stora delar av Sverige täckt med hav. På havets botten ansamlades bland annat sand och lera som med tiden bildade sedimentära bergarter. Havslevande djur som dog hamnade på havsbotten och lagrades i sedimenten som fossil. I andra delar av landet har dessa sedimentbergarter eroderats bort, men i Storsjöområdet låg berget i nedsänkta områden som på så sätt skyddades mot erosion.

De sedimentära bergarterna i Jämtlands län består främst av kalksten, alunskiffer och skiffer. I den ca 560 miljoner år gamla kalkstenen utanför Brunflo finns rikligt med fossiliserade bläckfiskar, se bild.

Fjällberggrunden

Den skandinaviska fjällkedjan kallas Kaledoniderna. Den bildades för ca 400 miljoner år sedan då havsbottnen mellan Nordamerika och Skandinavien pressades ihop, veckades och sköts som stora berggrundsflak (skollor) upp över urberget och sedimentbergarterna i öster.