Ljusöppna ädellövsmiljöer
Översikt
Ljusöppna ädellövsmiljöer förknippas idag främst med trädklädda betesmarker med gamla grova ädellövträd – främst ek. Den naturliga livsmiljön för ljus- och värmekrävande arter knutna till denna miljö bör ha varit ljusöppna gläntor i ädellövskogar med ek, ask, alm och lind som för länge sedan täckte stora delar av länet. Det expanderande och allt mer intensiva brukandet av marken bör till en början ha varit positivt för dessa arter, i takt med att skogar glesades ut och fler ljusöppna miljöer skapades. Men med granens invandring och ett omfattande utmarksbete som gynnade barrträden på bekostnad av främst de ädla lövträden[1] började en negativ trend. I modern tid innebar det slopade förbudet mot att avverka ek på skatte- och kronojord 1830 att mängden gammal ek i inägorna minskade mycket drastiskt[2]. Även på godsmarken har oftast betydande minskningar av antalet träd skett. Vidare har 1900-talets skogsbruk omformat det öppna eller halvöppna betade skogslandskapet till ett plantagelandskap med monokulturer av barrträd. De gamla ädla lövträden i en inäga kan ses som de sista resterna av forntidens landskap och de sista livsmiljöerna för de arter som hör dit. I länet finns utpräglade ektrakter kring de stora sjöarna i Ljungby kommun, norr och söder om Växjö samt i de södra delarna av Tingsryds kommun. Till naturtypen kan man även räkna t.ex. parkmiljöer, åkerholmar och brynmiljöer med ädellövträd.
Vid en jämförelse av antalet förekomster av rödlistade ljus- och värmekrävande arter[3] knutna till ädellövsmiljöer i olika län utmärker sig de utpräglade odlingslandskapen Skåne och Västergötland med 149 av totalt 188 arter. Östergötland med sitt rika eklandskap hyser 88 arter medan Kronoberg har 60 arter registrerade som bofasta. Framförallt är det många storsvampar och lavar som behöver den specifika kombinationen av ädla lövträd och solinstrålning, men gamla grova ädellövträd hyser också ofta en rik insektsfauna.
Ljusöppna ädellövsmiljöer har också ett stort rekreationsvärde. Det är lättillgängliga, estetiskt tilltalande miljöer som lockar till friluftsliv.
Genom det traditionellt mosaikartade odlingslandskapet, förekomsten av herrgårds-, bruks- och kyrkomiljöer med höga trädvärden finns förutsättningar för att upprätthålla och binda samman värdefulla områden. Man ska heller inte underskatta tätorternas roll, där äldre parkmiljöer och bostadsområden ofta har många gamla träd, och där alleér kan fungera som viktiga spridningsstråk. Även områden på och kring kyrkogårdar kan innehålla värdefulla miljöer.
Jämförelser av TUVA-objekt med trädkvaliteter knutna till ädellöv [4] visar att Kronobergs län i en nationell jämförelse har dåliga förutsättningar för en generellt hög biologisk mångfald inom naturtypen eftersom arealerna är relativt små och fragmenterade. Även om TUVA-objekten inte visar hela landskapsbilden kan de antas ge en statistiskt representativ bild. Härigenom understryks det stora behovet av att arbeta med grön infrastruktur för att binda samman de värdefulla områden som faktiskt finns. På en översiktlig, strategisk nivå är det rimligt att detta arbete har en sydostlig respektive nordostlig riktning, mot områden med större arealer värdefull gräsmark i Jönköpings respektive Kalmar och Blekinge län.
[1] Niklasson & Nilsson, 2005
[2] Eliasson 2002
[3] Artdatabankens artdatabas, arbetsmaterial: sökkriterier ”ädellövsmiljöer”, ”ljus- och värmekrävande”
[4] Naturtyp 9070 (Trädklädd betesmark) och 6530 (Löväng) samt objekt med trädkvaliteter och måttlig-hög förekomst av ädla lövträd.
Viktiga strukturer och processer
Naturtypens arter är framförallt knutna till gamla grova träd. Genom åren har det i dessa träd bildats håligheter, sprickor och former i stammen som gör att många olika arter kan få sina livsvillkor, med t.ex. rätt andel solljus och fukt, uppfyllda. I håligheterna kan t.ex. fladdermuss och kattuggla bygga bon. Eftersom arterna ofta är ljus- och värmekrävande är det viktigt att frihugga träd, på så sätt får de också bättre möjlighet att breda ut sig och bli grova.
Ek är ett särskilt viktigt trädslag, bland annat därför att det av ekens murkna ved bildas mulm i vilken t.ex. skalbaggar, tvåvingar och klokrypare lever. I områden med gamla träd och mulmlevande arter kan man sätta upp s.k. mulmholkar som utgör ett substitut för de gamla ihåliga träden.
För att skynda på förloppet att göra träd intressanta för arter är det möjligt att ”veteranisera” dem, vilket i princip innebär att man skadar träden och därmed påskyndar åldrandet och skapar liknande strukturer finns i gamla träd. Ekmiljöer kan med fördel brännas för att hålla undan sly. Eken står emot branden bra och mindre brännskador på träden kan vara positivt för naturvärdena.
Nätverk av livsmiljöer
För att olika aktörer praktiskt ska kunna arbeta med ljusöppna ädellövsmiljöer inom länet har en länsspecifik analys genomförts där nätverk av värdefulla livsmiljöer för naturtypen identifierats. Metodiken bygger i korthet på att data från olika källor sammanställs och ges olika vikt beroende på tillförlitlighet och hur höga naturvärdena är. Därefter beräknas den totala ytan inom en viss sökradie.
En karta över nätverken finns tillgänglig i kartverktyget. Kartan kan utläsas som att den som befinner sig inom ett markerat område alltid har flera livsmiljöer för naturtypen inom 1 km avstånd.
Det finns idag ingen kunskap om den faktiska ekologiska funktionaliteten i de utpekade områdena. De ger dock vägledning till var naturvårdande insatser och riktad hänsyn gör störst nytta.
Särskilt viktiga arter i länet
Att Kronobergs län historiskt har påverkats kraftigt av processer som minskat förekomsten av ädla lövträd i det öppna landskapet märks tydligt vid en genomgång av arter knutna till ljusöppna dessa miljöer. Tyngdpunkten för utbredningen av dessa arter ligger generellt i södra delarna av Sverige men eftersom endast enstaka förekomster finns i Kronobergs län är det svårt att välja ut särskilt viktiga arter utifrån kriteriet att det ska finnas viktiga populationer inom länet. Med stöd av den analys av ansvarsarter som genomförts inom ett forskningsprojekt vid SLU samt genom att identifiera arter som historiskt bör ha varit mer allmänna i länet har dock ett urval gjorts. I urval och prioritering av områden för att stärka den gröna infrastrukturen bör förekomster av dessa arter väga tungt.
Kortskaftad parasitspik förekommer på gamla ekar och bokar i öppna lägen med hög luftfuktighet.
Kraterorangelav förekommer framför allt på något stoftpåverkade stammar av ädellövträd, främst alm, ask och lönn på kyrkogårdar, i alléer och parker samt på vårdträd.
Matt mjölbagge lever i mycket grova, ihåliga levande ekar, där larverna livnär sig av mulm i stamhåligheter.
Matt pricklav förekommer nästan enbart på grov och hård bark av gamla ekar, men enstaka fynd på grov bark av andra ädellövträd finns också.
Mulmknäppare utvecklas i mulm i grova ihåliga lövträd. De fullbildade skalbaggarna visar sig sällan utanför de ihåliga träden
Rosa lundlav växer vanligen på gamla stammar av bok, men ofta också på lönn, alm och ek, ibland även på ask, lind, fläder och asp. Förekommer både i slutna och öppna miljöer.
Rännformig brosklav växer huvudsakligen på ovansidan av lönngrenar i halvöppna jordbrukslandskap med hög luftfuktighet.
Tät korallorangelav växer i halvöppna miljöer med någon form av näringstillförsel, t.ex. damm.
En utsökning av ovanstående arterna visar att sjönära miljöer är överrepresenterade vilket troligtvis har att göra med generellt hög ädellövandel och lång kontinuitet av ädellövträd i dessa områden.
Hot och påverkansfaktorer
De övergripande hoten mot naturtypen och arterna knutna till den är att antalet träd som är gamla nog att bära hotade och rödlistade arter är mycket få (och ännu färre döda stående och liggande gamla träd). Det finns också ett generationsglapp i åldersstrukturen vilket innebär att träd som ska ta över som livsmiljö för hotade arter när dagens gamla träd blir olämpliga som livsmiljöer, saknas eller är starkt underrepresenterade. Det innebär att värdekärnorna i sig är hotade, och att avståndet mellan lokaler med gamla träd som bär hotade arter är alltför stort. Dessa faktorer medför tillsammans en risk för att en stor andel av de hotade arterna i de kvarvarande träden utgör en utdöendeskuld som kommer att realiseras inom 50-100 år. På mer konkret nivå innebär detta att all påverkan som minskar antalet gamla träd och tänkbara successionsträd, eller deras lämplighet som livsmiljö, kan ses som ett hot mot naturtypen. Framförallt handlar det om avverkning och minskat ljusinsläpp som en följd av igenväxning. Igenväxning av yngre bestånd kan också få till följd att träden inte får den grovlek och spärrgrenighet som krävs för att hysa arter. En orsak till igenväxningen är den upphörda beteshävden i naturbetesmarker, som också missgynnar många svampar som bildar mykorrhiza med trädens rötter och är beroende av någon typ av störning för att kunna klara sig i grässvålen.
Värt att notera är dock att igenväxning av lövträd på sikt kan skapa ett ädellövskogsbestånd med höga värden, vilket inte behöver vara negativt. Grön infrastruktur-underlagen användas som ett stöd för att avgöra när en omvandling av naturtypen rentav kan vara lämplig.
Majoriteten av de identifierade nätverken av livsmiljöer är utsatta för stort förändringstryck. Detta kan främst kopplas till risk för negativ påverkan i form av igenväxning.