Sjöar och vattendrag
Översikt
Drygt 10 procent av länets yta utgörs av vatten. Det finns ca 1200 sjöar som är större ett hektar. Den typiska sjön i Kronobergs län är grund och dess vatten näringsfattigt och förhållandevis surt.
Enligt den svenska tolkningen av Natura 2000-naturtyper kan länets sjöar delas in i tre olika typer som är relativt jämnt fördelade över länet.
Oligotrofa sjöar är naturligt näringsfattiga. Några få av dessa i länet är källsjöar med klart vatten, medan de flesta är humösa med brunare vatten.
Oligo-mesotrofa sjöar är näringsfattiga eller svagt näringsrika sjöar med flacka stränder och grunda bottnar. I dessa sjöar utgörs vattenvegetationen ofta av lågvuxen kortskottsvegetation. Dessa sjöar präglas ofta av stora vattenståndsvariationer som skapar breda svämplan där årlig översvämning är en viktig störning bl.a. för att den lågvuxna vattenvegetationen ska trivas.
Dysotrofa sjöar och småvatten är den tredje typen, dessa är relativt näringsfattiga med vatten som är brunfärgat av torv eller humusämnen och med ett naturligt lågt pH. Hit hör även sedan länge sänkta eller dämda sjöar som upprätthåller naturliga vattenstånds-fluktuationer med naturlig säsongsvariation. Exempel på detta är Skärlen som är en ovanligt klar och djup sjö belägen i höglandet inom Växjö kommun.
I Kronobergs län finns det miltals med bäckar och åar. Ett vattendrags utseende kan variera eftersom det styrs av den storskaliga geomorfologin runt vattendraget. Enligt den svenska tolkningen av Natura 2000 naturtyper hör länets bäckar och åar till naturtypen ”Mindre vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor” som kan delas upp i två undertyper. Den ena undertypen är den steniga typen som utgörs av naturliga vattendrag rika på sten med karaktäristisk mossvegetation. I dessa vattendrag finns det ofta strömmande sträckor och vattendragen är ofta ganska små och smala. Bäckfåran kan ofta dela upp sig i flera rinnvägar och bildar då så kallade kvillområden där vattnet rinner på bred front.
Den andra undertypen med flytbladsvegetation utgörs av hela eller delar av vattendrag i jordbrukslandskap eller andra flacka delar av avrinningsområdet. Dessa vattendrag är oftast mer eller mindre lugnflytande och relativt öppna och solbelysta. De har ofta ett relativt näringsrikt sediment och meandrar sig fram i landskapet.
Viktiga strukturer och processer
Många arter har behov av olika typer av vattenmiljöer för lek, uppväxt och födosök. Men även även terrestra arter såsom insekter, groddjur, fladdermöss, utter och fåglar är beroende av vatten för födosök, reproduktion m.m. Vattenmiljöerna måste hålla viss kvalitet för att kunna fungera som en del av ekosystemet. Detta innebär dels att själva vattenkvaliteten måste vara tillräckligt hög, dels att vattenmiljön har naturliga strukturer och processer som skapar den variation av livsmiljöer som behövs.
I sjöar är den viktigaste processen naturliga vattenståndsvariationer vattenstånd som skapar störningsdynamik i strandzoner genom tillfälliga översvämningar som tillför näring och håller undan vegetation vilket bidrar till att artrikedomen bibehålls. Många växter både istrandzonen och i vattnet är beroende av störning t.ex. översvämning, regelbunden ishyvling m.m. för att de ska kunna konkurrera med andra mer dominanta arter som tar över om störningen uteblir. Exempel på sådana arter är klockgentiana, strandpryl, braxengräs och annan anuell vegetation och kortskottsvegetation. Dessa växter har i sin tur betydelse för specifika insekter och skapar livsmiljöer för fisk och andra vattenlevande djur.
Det är viktigt att den hydrologiska regimen är naturliknande även i reglerade sjöar och vattendrag. Det finns behov av att anpassa regleringarna så de uppfyller de grundläggande krav som växt- och djurlivet har.
I ett naturligt vattendrag finns många strukturer som bidrar till att skapa höga naturvärden. Där lutningen är tillräckligt stor ökar vattnets hastighet och strömpartier uppstår som syresätter vattnet. Vattnet för då med sig finkornigt material och bottnarna blir steniga. I lugnare partier blir bottnarna sandiga eller grusiga vilket är viktigt för bland annat öringens lek. Sträckor som präglas av erosion respektive sedimentation (meandring) skapar blottlagd jord och strandbrinkar. Kvillområden där vattnet tillfälligt delar på sig i mindre rännilar och sedan går ihop är en annan viktig struktur. I både sjöar och vattendrag utgör också död ved en mycket viktig struktur som fungerar som med skydd, föda och livsmiljö för t.ex. insekter.
Svämplanen utgör en viktig del av vattendraget. I rätade och fördupade vattendrag har svämplanen oftast förlorat sin viktiga funktion och översvämmas inte längre, vallar hindrar ofta vattnet att svämma över i sidled. Detta får stora konsekvenser för den biologiska mångfalden men även för den vattenhållande förmågan i landskapet.
Vattenmiljöer som har en naturlig karaktär behöver dessutom vara tillgängliga vilket innebär att det inte får finnas barriärer som hindrar arterna från att ta sig dit. Det är naturligtvis meningslöst att återställa en lekmiljö till vilken fisken inte har möjlighet att ta sig.
Fördelning av naturvärden
I Kronobergs län har det inte genomförts någon inventering av limniska nyckelbiotoper. En biotopkartering av vattendrag har påbörjats men täcker än så länge endast ett begränsat antal vattenområden. Annan kunskap finns genom kalkeffektuppföljning och de provfisken och kemiska uppföljningar som görs inom ramen för detta arbete. Ytterligare en källa till kunskap är den samordnade recepientkontrollen som är en egenkontroll som samordnas av berörda verksamhetsutövare inom de olika huvudavrinningsområdena.
På grund av kunskapsbristen på detaljnivå är det svårt att ge någon heltäckande bild av var det finns naturliga vattenmiljöer med höga naturvärden. Genom att åskådliggöra den kända kunskapen om naturliga vattenmiljöer med bevarade strukturer, samt hur förekomsten av arter knutna till vatten fördelar sig över länet kan man dock få en bild av var värdefulla vattenområden finns. Detta har varit en av utgångspunkterna för att identifiera värdetrakter i vatten i Kronobergs län. Bilden grundar sig på den kunskap vi har idag (GIS-underlag, artdatabaser, expertdata m.m.) och utesluter inte att det i länet finns andra viktiga områden med höga naturvärden kopplade till vatten. Arbetet behöver därför fortsätta och utvecklas i framtiden.
Särskilt viktiga arter i länet
För arter där Kronobergs län ingår som en viktig del i utbredningsområdet, antingen rent geografiskt eller därför att det i länet finns betydelsefulla lokaler, kan länet anses ha ett särskilt ansvar. Exempel på sådana arter är:
Utter söker sig till miljöer som erbjuder riklig tillgång på lättfångad föda året runt och som har tillgång till platser där den kan vila ostört, föda upp ungar etc. I Sydsverige finns idag uttern företrädesvis i eutrofa vatten med god tillgång på fisk eller andra bytesdjur. Det ska även finnas anslutande vattendrag som ger möjlighet till lättfångad föda under vintern om sjöarna blir islagda. Se förekomster i länet (öppnas i ny flik).
Mal uppehåller sig i långsamt rinnande eller stillastående vatten, gärna i större, slingrande floder där erosionen grävt ut strandbrinken så att ett överhäng bildats. Honan bygger ett bo i vegetationen på grunt vatten, gärna vid nedhängande trädrötter. Se förekomster i länet (öppnas i ny flik).
Flodkräfta är en helt och hållet sötvattenslevande art som lever på botten av sjöar och vattendrag. Bottensubstratet ska vara fast och inte hålla för mycket vegetation. I branta strandbrinkar gräver arten gärna djupa hålor. Se förekomster i länet (öppnas i ny flik).
Tjockskalig målarmussla förekommer främst i rinnande vatten, i huvudsak på sand- och grusbotten. Livnär sig genom att filtrera vatten och är därmed känslig för försämring av vattenkvaliteten. Se förekomster i länet (öppnas i ny flik).
Stensimpa är en sötvattensfisk som också förekommer i bräckt vatten. Den föredrar svalt, strömmande vatten över steniga bottnar och sjöarnas bränningszoner ned till en meters djup. Se förekomster i länet (öppnas i ny flik).
Skaftslamkrypa växer på stränder och grunda bottna av näringsfattiga sjöar och småvatten. Bottnarna skall helst bestå av finkorniga jordar utan tjocka dylager. Se förekomster i länet (öppnas i ny flik).
Strandjordtunga förekommer på flacka, grusiga eller sandiga stränder vid näringsfattiga sjöar med fluktuerande vattenstånd, där den yttre strandzonen långvarigt exponeras vid lågvatten. Se förekomster i länet (öppnas i ny flik).
Hårklomossa växer på stenblock, trädbaser och basen av buskar (ofta gråvide) utmed stränder till sjöar och långsamt rinnande vattendrag. Arten är knuten till den zonen som översvämmas och dränks i princip varje år och den växer bara vid stränder med ganska stor vattenståndsamplitud Substraten skall helst vara något skuggade. Se förekomster i länet (öppnas i ny flik).