Ädellövskog
Översikt
Av ädellövträden är det i Kronobergs län framförallt bok och ibland även ek med inslag av t.ex. björk och asp som bildar täckande bestånd. I bokskogar, med sitt svårantändliga fältskikt, utgör branden inte någon naturlig störning. Boken har dålig brandtålighet och brand har historiskt använts för att omföra bokskog till ängs- och betesmark. Boken förpassades därmed främst till byarnas utmarker där den ibland användes för att hålla ollonsvin men ofta avverkades för diverse ändamål utan att något ansvar togs för återbeskogning. Detta medförde ibland att marken övergick till stora ljunghedar. Bland adeln hade bokskogen en mer skyddad tillvaro i och med att den bland annat nyttjades för jakt vilket innebär att större bokskogsområden kan påträffas på mark som hör eller har hört till herrgårdar (Linqvist, 1931).
Kartan över ädellövskogens utbredning i södra Sverige visar att Kronobergs län ansluter till de viktiga ädellövskogsområdena i norra Skåne och Blekinge, med området kring Åsnen som en viktig kil in i länet.
Fördelningen av bok respektive ek i länet har kartlagts genom att utgå från SLU:s skogskarta över volym. För att kompensera för systematiska fel i datamaterialet har olika delar ”pusslats” ihop, vilket innebär att kartan inte är helt tillförlitlig. Den är dock troligtvis den bästa bilden som finns att tillgå i dagsläget.
Fördelningen av såväl bok som ek följer i stora drag lövskogens fördelning totalt i länet. Värt att notera är ek-koncentrationen i västra Kalmar län som ansluter till den allra ostligaste delen av Kronobergs län. Boken är något mer jämnt fördelad över länet än eken.
När det gäller bokskogens utbredning har historisk information om bokskogar i länet jämförts med en analys baserad på trädslagsklassad marktäckedata. Detta ger en bild av hur bokskogarnas utbredning förändrats på knappt 100 år. I huvudsak överensstämmer bokskogens utbredning väl men däremot har andelen bokskog generellt minskat kraftigt inom utbredningsområdet.
Viktiga strukturer och processer
Det fattiga fältskiktet gör att bokskogens biologiska mångfald främst består av arter som är beroende av gamla träd och/eller död ved. Men där är den desto större. Dock krävs hög trädålder och troligtvis kontinuitet av död ved för att värdena ska uppstå.
Bokskogens täta lövverk begränsar solinstrålningen och därmed förekomsten av skuggkänsliga arter. Under fri utveckling skapas dock så småningom gläntor och luckighet genom att träd dör undan, ofta efter angrepp av fnöskticka eller genom vindfällen. Detta gör att såväl mer ljus- och värmekrävande som skuggtåliga arter kan finna sin plats. Av det stora antal rödlistade arter knutna till boken är det endast en mindre andel som är uttorkningskänsliga, vilket innebär att öppnare bokmiljöer med lägre luftfuktighet, t.ex. parkmiljöer, är ett viktigt komplement till de slutna bestånden.
Även i andra typer av ädellövskogar är trädkontinuitet, åldersvariation och riklig förekomst av död ved i olika nedbrytningsfaser och med olika fuktighetsgrad viktiga faktorer. Särskilt viktiga topografiska miljöer är sådana med mycket hög luftfuktighet, t.ex. raviner och skuggiga branter.
Nätverk av livsmiljöer
För att olika aktörer praktiskt ska kunna arbeta med ädellövskogens naturvärden inom länet har en länsspecifik analys genomförts för att peka ut områden med bäst förutsättningar för att skapa funktionella nätverk med livskraftiga populationer. Analysen bygger på data från ett antal olika källor, bland annat artförekomster och nyckelbiotoper. Metodiken beskrivs mer utförligt i bilaga 1 men bygger i korthet på att områden ges olika vikt beroende sannolikheten att de utgör en funktionell livsmiljö. Därefter beräknas den totala ytan livsmiljö inom en viss sökradie. Eftersom mer specialiserade arter knutna till naturtypen har antagits ha låg spridningskapacitet har sökradien satts till 1000 m.
En karta över nätverken finns tillgänglig i kartverktyget. Kartan kan utläsas som att den som befinner sig inom ett markerat område alltid har flera livsmiljöer för naturtypen inom 1 km avstånd.
Det finns idag ingen kunskap om den faktiska ekologiska funktionaliteten i de utpekade områdena. De ger dock vägledning till var naturvårdande insatser och riktad hänsyn gör störst nytta.
Särskilt viktiga arter i länet
Kronobergs län har ett antal ädellövskogar med mycket höga värden. Här förekommer vissa arter med ett tydligt sydvästligt utbredningsområde i vilket länet ingår. Länet kan därmed anses ha ett särskilt ansvar för dessa arter vilket gör dem särskilt viktiga i arbetet för att bevara den biologiska mångfalden. I urval och prioritering av områden för att stärka den gröna infrastrukturen bör förekomster av dessa arter väga tungt.
Bokblombock är beroende av torr, hård solexponerad bokved. Där sker larvutvecklingen främst i övre delen av högstubbar men även i skadade stamdelar på levande träd samt i på marken liggande grövre gren- och stamdelar.
Bokfjädermossa är konkurrenssvag och föredrar i första hand sluten bokskog där den ofta sitter högt upp på äldre bokstammar där andra mossor inte hunnit breda ut sig.
Bokkantlav förekommer både i rena bokskogar och i blandskogar med bok, ek eller gran. Arten växer huvudsakligen på slät bark av medelålders till gamla bokar, mer sällsynt på avenbok. Den förekommer främst i halvskuggiga till skuggiga biotoper med hög luftfuktighet
Bokvårtlav förekommer främst på äldre bokar i gamla bokskogar. Enstaka fynd finns även på avenbok, ask, rönn, lind och ek. Arten är en av de mest karaktäristiska i gammal bokskog i södra Sverige. Trivs i fuktiga och skuggiga bestånd i skyddade lägen.
Rosa lundlav växer vanligen på gamla stammar av bok, men ofta också på andra lövträd. Arten har vid ekologi och förekommer både i skuggiga och ljusa ädellövskogar samt i exponerade och näringsrika miljöer som alléer och kyrkogårdar.
Kortskaftad parasitspik förekommer på gamla ekar och bokar i öppna lägen med hög luftfuktighet.
Liten lundlav förekommer på lokaler med lång kontinuitet, de flesta är skuggiga och har hög och jämn luftfuktighet. Arten förekommer ofta på starkt skrovliga och spruckna delar av barken på riktigt gamla träd.
Liten ädellav förekommer i huvudsak på slät bark av gamla bokar i gamla bokskogar. Enstaka fynd har även gjorts på andra ädellövträd. Arten trivs på tämligen skyddade platser med skugga och hög luftfuktighet.
Violettgrå porlav trivs främst i gammal, sluten till halvöppen bokskog. Flera fynd är dock även gjorda i hedekskog
Hot och påverkansfaktorer
Liten och fragmenterad yta livsmiljö
På grund av den historiska markanvändningen har andelen ädellövskogen i Kronobergs län länge varit mycket liten och dessutom kommit att bli kraftigt fragmenterad. Det stora antalet rödlistade arter knutna till ädellövsmiljöer gör att situationen för naturtypen är mycket allvarlig och skapar ett stort behov av att åstadkomma en fungerande grön infrastruktur för naturtypen. Detta är en mycket stor utmaning med tanke på förutsättningarna; även om man lyckas få till stånd föryngringar med bok, ek och andra ädellövträd så tar det väldigt lång tid innan dessa kan fungera som livsmiljöer eller ens stödhabitat. För att skapa något bättre förutsättningar för sammanhängande nätverk torde den viktigaste uppgiften på kort sikt således vara att säkerställa att befintliga ädellövträd (även i barrbestånd) får stå kvar. På längre sikt måste antalet föryngringar med ädellöv såväl som andelen ädellöv i barrbestånden öka. För detta syfte kan de identifierade nätverken av värdefulla livsmiljöer tjäna som vägledning till var riktade insatser ska genomföras.
Mycket begränsad nyetablering
I någon mån förekommer det att barrbestånd omförs till ädellövskog. Rena föryngringar med ädellöv förekommer dock endast i mycket liten omfattning i länet och då enbart på jordbruksmark som ställs om till skogsproduktion. Detta gör att landskapet under en mycket lång tid framåt kommer att vara sårbart och att förlust av ytterligare livsmiljö eller stödhabitat riskerar att få stora negativa konsekvenser. En av orsakerna till bristen på föryngring med ädellöv är det stora betestrycket från klövvilt. Vissa menar också att värnandet om de ädellövsmiljöer som ännu finns kvar i länet leder till en ovilja från markägare att skapa nya bestånd.
Bristfällig skötsel
Ett hot mot de befintliga bok- och ekbestånden är inväxning av gran som är ett problem eftersom granarnas beskuggning under hela året gör skogen kallare. Äldre bokskogar har en rik lavflora som skadas av granen och på sikt kan granen rentav konkurrera ut boken och eken. Detta innebär att ädellövskogar kan kräva viss naturvårdande skötsel för att hålla granen borta. Det förekommer att oförsiktig gallring utgör ett hot mot naturvärdena. Om ett ädellövskogsbestånd gallras är det viktigt att vara noggrann så att träd med goda förutsättningar för att utveckla naturvärden lämnas kvar.