Barrskog av brandrefugial karaktär
Översikt
Även i ett naturligt tillstånd präglat av regelbunden skogsbrand finns det vissa skogsområden som inte brinner. Anledningen till detta kan vara dels den geografiska belägenheten, t.ex. att skogen finns på en ö eller ett annat område dit branden inte så lätt kan sprida sig. Dels kan det handla om markegenskaperna, framförallt fuktighetsgraden. I sammanhanget ska man komma ihåg att det innan den storskaliga utdikningen och sjöregleringen fanns betydligt mer av blöta och tidvis översvämmade skogar. Även bäverns dammbyggen bidrog till att blötlägga stora områden. Sådana områden bildade brandbarriärer, som även kunde skydda torrare områden från brand. Det bör alltså ha funnits en betydligt större andel naturligt brandrefugial skog innan människans storskaliga påverkan på landskapet, även om denna inte alltid utgjorts av barrskog.
Utan återkommande bränder som håller undan brandkänsliga trädslag kan granen – så länge det inte blir alltför blött – breda ut sig. Följden blir en skuggigare skog med hög luftfuktighet, gamla träd och mycket död ved. I dagens skogslandskap, då branden oftast bekämpas effektivt, har det snarare varit oländigheten som gjort att vissa områden kommit att få karaktären av brandrefugiala miljöer. Blöt, storblockig eller på annat sätt svårtillgänglig mark innebär större kostnader för avverkning och olönsamheten har gjort att skogen fått stå kvar. I denna naturtypsindelning räknas inte myrimpediment till naturtypen på grund av ljusöppenheten och avsaknaden av grova träd.
Skogstypen präglas av intern dynamik och långsamma förändringsprocesser, och de arter som är typiska för naturtypen är framförallt storsvampar, mossor och lavar. Även om det hos dessa arter kan förekomma sporspridning med hjälp av vind, vatten eller insekter får man mot bakgrund av den naturliga skogsdynamiken anta att arterna generellt sprids inom mindre avstånd.
Viktiga strukturer och processer
Avsaknaden av brand gör att den här typen av skogar bibehåller trädkontinuitet, något som är avgörande för att naturvärdena ska bestå. Skogen blir tät och skuggig (med mindre öppna partier som skapats genom den interna dynamiken), och håller en hög och jämn luftfuktighet. Luftfuktigheten inträder dock inte förrän en bit in i skogen vilket innebär att en avverkning vid sidan av en värdekärna kan få konsekvenser för organismer inom värdekärnan. Med tiden skapas mycket stora volymer död ved från träd som t.ex. blåst av eller angripits av svampar och insekter. Utplacering och skapande av stående och liggande död ved, t.ex. högstubbar, är därför den viktigaste restaureringsåtgärden. Genom att gallra skogen på ett sådant sätt att det i möjligaste mån skapas en variation av ålder och dimensioner, skapas förutsättningar för en skiktad skog som på längre sikt kan skötas med hyggesfria metoder.
Nätverk av livsmiljöer
För att olika aktörer praktiskt ska kunna arbeta med naturvärden i barrskog av brandrefugial karaktär inom länet har en länsspecifik analys genomförts för att peka ut områden med bäst förutsättningar för att skapa funktionella nätverk med livskraftiga populationer. Analysen bygger på data från ett antal olika källor, bland annat artförekomster och nyckelbiotoper. Metodiken beskrivs mer utförligt i bilaga 1 men bygger i korthet på att områden ges olika vikt beroende sannolikheten att de utgör en funktionell livsmiljö. Därefter beräknas den totala ytan livsmiljö inom en viss sökradie. Eftersom mer specialiserade arter knutna till naturtypen har antagits ha låg spridningskapacitet har sökradien satts till 1000 m.
En karta över nätverken finns tillgänglig i kartverktyget. Kartan kan utläsas som att den som befinner sig inom ett markerat område alltid har flera livsmiljöer för naturtypen inom 1 km avstånd.
Det finns idag ingen kunskap om den faktiska ekologiska funktionaliteten i de utpekade områdena. De ger dock vägledning till var naturvårdande insatser och riktad hänsyn gör störst nytta.
Särskilt viktiga arter i länet
De flesta arter knutna till barrskogsmiljöer med hög luftfuktighet och lång trädkontinuitet har sitt huvudsakliga utbredningsområde i den boreala barrskogsregionen. Registrerade fynd i Artportalen visar förekomster av 19 rödlistade arter knutna till naturtypen i Kronobergs län vilket är hälften så många som i Jönköpings respektive Kalmar län. Detta kan tolkas som att naturtypen under lång tid varit utsatt för stor negativ påverkan.
Arter som bedöms vara särskilt viktiga i länet har utbredningsområden i södra Sverige där Kronobergs län ingår som en viktig del, antingen rent geografiskt eller därför att det i länet finns betydelsefulla lokaler.
Exempel på särskilt viktiga arter i länet är:
Svartoxe Larvutvecklingen sker i gamla, grova lågor med god markkontakt och fuktig, starkt brunrötad ved. Främst i granlågor, men även andra trädslag. Huvudsakligen i skuggiga, brandrefugiala naturskogar med riklig förekomst av grov död ved.
Kornknutmossa Växer på ganska fuktiga ställen, oftast murken ved. I sydvästra Sverige ofta längs stigar i kanten av myrar.
Garnlav Trivs i trögväxande, glesa bestånd eller skogsgläntor där luftfuktigheten är hög. Lokalt utbredningsområde på småländska höglandet.
Brandticka Förekommer i olikåldriga, under lång tid orörda, fuktiga granskogar, ofta i kärrkanter eller vid bäckar. Växer på grova lågor av gran, någon enstaka gång på tall, asp eller björk.
Hot och påverkansfaktorer
I samband med att stora virkesvolymer blåste ner under stormarna Gudrun och Per har en viss brist på avverkningsmogna bestånd uppstått i länet. Detta innebär att de svårtillgängliga områden som tidigare inte betraktats som lönsamma att avverka nu blivit mer intressanta. Både avverkningen av enskilda livsmiljöer och isolering av livsmiljöer genom avverkning av kringliggande skog innebär negativ påverkan på naturtypen. Det ur naturvårdssynpunkt mest anpassade skogsbruket för dessa miljöer torde vara en hyggesfri modell där enstaka stammar plockas ut kontinuerligt. Behovet av död ved och av att bibehålla beskuggningen och den höga och jämna luftfuktigheten begränsar dock möjligheten till virkesuttag. För att kunna tillämpa denna typ av skogsbruk bör skogen redan från början ha en viss spridning när det gäller träddimensioner.
Medan den naturskogsliknande brandrefugiala miljön på längre sikt får en naturlig trädslagsblandning och åldersspridning är den produktionsinriktade barrskogen ofta mycket ensartad både vad gäller trädslags- och åldersvariation. Detta innebär negativ påverkan på naturtypen eftersom skogarnas kvalitet som stödhabitat åt värdekärnorna blir otillräcklig. Genom att öka kvaliteten inom befintliga barrbestånd samt tänka långsiktigt och satsa på att inom naturtypens uppmärksamhetsområden skapa bestånd eller delar av bestånd som i framtiden kan skötas med en hyggesfri skogsbruksmodell kan denna negativa påverkan minska. En kompromisslösning när det gäller naturvårdsåtgärder, t.ex. död ved, kan vara att koncentrera dessa till de inre delarna av beståndet eftersom studier visat att det ändå krävs ett visst avstånd från öppen mark för att få ett riktigt ”skogsklimat”.