Handlingsplanens juridiska status

Enligt 2 kap 2 § miljöbalken är varje verksamhetsutövare skyldig att skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda miljön mot skada. Det innebär inte bara att skaffa sig kunskap om den mark där verksamheten bedrivs utan också om vilken roll marken spelar i ett landskapsperspektiv, vilket är nödvändigt för bevarandet av biologisk mångfald.

Eftersom det finns ett stort intresse bland markägare och verksamhetsutövare att bidra till arbetet med att nå miljömålen tillfredsställer handlingsplanens texter och kartmaterial en efterfrågan på kunskap om landskapets karaktär och kvaliteter. Sådan kunskap finns redan men har på detta sätt gjorts mer lättillgänglig.

Att områden med landskapsmässiga kvaliteter pekas ut på en karta ska ses som en indikerande upplysning, främst avsedd för prioritering av naturvårdande åtgärder. Områdenas avgränsning bygger på generella antaganden utifrån tillgängliga (ibland bristfälliga) data och de slutsatser som kan dras begränsar sig därför till huruvida en åtgärd har positiv eller negativ inverkan på landskapet. Hur stor inverkan en åtgärd har kan däremot inte avgöras. För att göra en sådan bedömning behöver fördjupade analyser och ev. fältstudier genomföras. Analyserna bygger på offentliga data som redan idag finns tillgängliga för allmänheten.

Åtgärder som lyfts fram i handlingsplanen är avsedda att inspirera till naturvårdsarbete och genomförs endast om markägare och rättighetsinnehavare själva är intresserade av att delta.

Inga lagar och regler ändras i och med handlingsplanerna för grön infrastruktur.