Insatsområde 2: Förstärkning av lövskogsvärden i västra Kronoberg

Historiskt har lövandelen i skogen i Kronobergs län varit betydligt högre än idag. Under vissa förhistoriska perioder har i stort sett hela landskapet varit klätt av löv- och tallskog och även i modern tid när skogen i stor utsträckning användes som betesmark var glesa lövrika bestånd vanliga. Som en följd av klimatförändringar, omvandling av skogsmark till jordbruksmark och skogsbruk med inriktning på barrträdsproduktion finns idag endast små rester kvar av lövskog med lång kontinuitet. Detta har gjort att många arter knutna till olika typer av lövskog lider av fragmentering, det vill säga att livsmiljöerna isoleras och inte längre kan ha något utbyte med varandra. Särskilt utsatta är ädellövskogens arter eftersom det inte sker några föryngringar med ädellövskog samtidigt som täta ensartade granskogar som bildar barriärer mellan värdekärnor av ädellövskog.

Det finns dock goda möjligheter att förbättra situationen. Modellering av skogens framtida utveckling i länet som genomförts av Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap vid SLU visar att virkesproduktionen i länet kommer att överstiga efterfrågan. Detta ger ett utrymme för att använda mer av skogens yta till att producera andra nyttor. Därför är det viktigt att lyfta fram de positiva synergieffekter som kan uppnås av att förstärka lövskogsvärdena i landskapet. Minskade ekonomiska risker, bättre vattenkvalitet och mer viltfoder är exempel på sådana positiva effekter. Synpunkter som framkommit under de dialogmöten som Länsstyrelsen genomfört med markägare antyder dessutom på att det finns en allmän positiv inställning till att föryngra med löv, något som dock av olika skäl inte realiseras.

Skogsstyrelsen bedömer att andelen löv i landskapet generellt kommer att öka successivt genom det ansvar som skogssektorn tar för god miljöhänsyn i skogen. Genom insatsområdet kan även Länsstyrelsen tillföra resurser för att utveckla detta arbete.

Geografisk prioritering

Många särskilt viktiga arter i länet har en västlig tyngdpunkt i utbredningen. Här har också mycket habitat försvunnit, samtidigt som analyser visar att lövskogsvärdetrakterna i väster är utsatta för högt förändringstryck som både innebär ett hot och en möjlighet. Därför finns det anledning att inom insatsområdet prioritera värdetrakterna i Markaryds respektive Ljungby kommun. I andra hand bör åtgärder som kräver geografisk avgränsning alltid riktas till områden inom och mellan värdenätverk.