Lövskogsmiljöer med vattenanknytning
Översikt
Vatten bidrar till att skapa flera olika typer av lövskogmiljöer i länet. I blöt torvmark förekommer (ofta barrblandade) lövsumpskogar och kring de många sjöarna finns strandlövskog. Även längs bäckar och andra vattendrag kan lövmiljöer med höga naturvärden uppstå. I samband med sjösänkningsföretag har ibland relativt stora områden med blöt och tidvis översvämmad mark tillskapats där lövskogen fått breda ut sig, exempelvis vid Möckeln.
Ingen sammanställning över naturtypens utbredning i södra Sverige har gjorts eftersom naturtypen kan antas vara jämt fördelat efter sjöar, vattendrag och blöt mark i hela landet.
Viktiga strukturer och processer
Anknytningen till vattnet kan gynna naturvärdena i lövskogen på olika sätt. Rörligt markvatten eller regelbunden översvämning skapar kontinuerlig näringstillförsel som gynnar näringskrävande arter. Översvämning bidrar också med en störning som vissa arter är beroende av eftersom det minskar konkurrensen med andra arter. Hög och jämn luftfuktighet är en annan faktor som vissa arter, te.x. mossor och lavar, är beroende av. De fuktiga miljöerna lockar även till sig insekter vilket skapar goda jaktförhållanden för t.ex. fåglar och fladdermöss. Lövträd i sumpskogsmiljöer är relativt kortlivade och naturvärdena är därmed inte i första hand beroende av gamla träd. Istället är kontinuitet av fuktig, murken död ved en mycket viktig faktor. Genom att gynna lövträd kring vattendrag och surdråg ökar mängden möjliga livsmiljöer för arter knutna till naturtypen. Utplacering av död lövved höjer naturvärdeskvaliteten i befintliga miljöer.
Nätverk av livsmiljöer
För att olika aktörer praktiskt ska kunna arbeta med naturvärden i vattenanknutna lövmiljöer inom länet har en länsspecifik analys genomförts för att peka ut områden med bäst förutsättningar för att skapa funktionella nätverk med livskraftiga populationer. Analysen bygger på data från ett antal olika källor, bland annat artförekomster och nyckelbiotoper. Metodiken beskrivs mer utförligt i bilaga 1 men bygger i korthet på att områden ges olika vikt beroende sannolikheten att de utgör en funktionell livsmiljö. Därefter beräknas den totala ytan livsmiljö inom en viss sökradie. Eftersom mer specialiserade arter knutna till naturtypen har antagits ha låg spridningskapacitet har sökradien satts till 1000 m.
En karta över nätverken finns tillgänglig i kartverktyget. Kartan kan utläsas som att den som befinner sig inom ett markerat område alltid har flera livsmiljöer för naturtypen inom 1 km avstånd.
Det finns idag ingen kunskap om den faktiska ekologiska funktionaliteten i de utpekade områdena. De ger dock vägledning till var naturvårdande insatser och riktad hänsyn gör störst nytta.
Särskilt viktiga arter i länet
De flesta av de mer krävande arterna som lever i vattenanknytna lövmiljöer har antingen ett utbredningsområde över hela landet eller förekommer inte alls i Kronobergs län. Det är därför svårt att identifiera arter som bedöms vara särskilt viktiga att fokusera på i länet. Några kan dock nämnas som har en sydlig utbredning med betydelsefulla lokaler i länet:
Svartfläckad rödrock Lever i fuktig vitrötad ved, både stående och liggande, av främst al, björk och bok. Oftast vid kanten av kärr och sjöar i vattenlinjen.
Stor sotdyna Växer på gamla, döda klibbalar (stående eller liggande) med barken kvar.
Barbastell Lever vanligen i omgivningar med rikligt med äldre lövträd, beteshagar och ängar, gärna med översilningsmark och kärr.
Skinntagging Föredrar näringsrika, fuktiga och skuggiga platser i mullrika lövskogar. Lokalerna består ofta av olikåldriga, täta skogar, gärna i närheten av sjöar eller vattendrag.
Dessutom kan ett par arter nämnas som i dagsläget inte finns i länet men som har viktiga utbredningsområden i närheten och som skulle kunna etablera sig i länet. Detta gäller t.ex. långbensgroda som förekommer sydost om Lessebo kommun och flera skalbaggsarter, däribland orangefläckig brunbagge, som förekommer i Kalmar län, öster om Uppvidinge kommun.
Hot och påverkansfaktorer
Många sumpskogar är lågproduktiva och därtill kostsamma att avverka på grund av markförhållandena. Detta innebär att den huvudsakliga negativa påverkan utgörs av hydrologisk påverkan. Isolering av områden med höga naturvärden är ett hot som till viss del kan motverkas genom ett ökat lövinslag och ökad andel död lövved, i synnerhet i fuktiga områden.