Så skapar vi grön infrastruktur – kommuner

För att öka precisionen i det strategiska naturvårdsarbetet, skapa bättre planeringsförutsättningar och bedöma behovet av åtgärder behövs en fortlöpande inventering av naturområden. Sådan inventering kan ske både med fokus på naturvärden och på ekosystemtjänster. Resultatet behöver göras tillgängligt för sammanställningar som kan ligga till grund för koordinerat naturvårdsarbete.

Tillvarata och skapa alternativa livsmiljöer

Den biologiska mångfalden i odlingslandskapet gynnas av de strukturer som det aktiva brukandet ger upphov till. Om sådana strukturer skapas i urbana miljöer bildas fler livsmiljöer och spridningsvägar mellan dem. Även om dessa miljöer inte kan ersätta det traditionella odlingslandskapet, så kan det mildra de negativa effekterna som urbana miljöer annars har. Som exempel på möjliga alternativa livsmiljöer som kan utvecklas kan nämnas:

• Park-/rekreationsmiljöer (även t.ex. skolgårdar)
• Industri-/ruderatmark
• Trädgårdar och tomtnära marker
• Gröna tak
• Kraftledningsgator
• Vägkanter
• Bangårdar och järnvägar
• Kulturhistoriska miljöer

Fördelen med odlingslandskapets biologiska mångfald är

• att det många gånger kan räcka med en förändrad skötsel av befintlig mark (som inte behöver kosta mer) för att få positiva effekter,
• att olika typer av markstörningar inte behöver vara negativt,
• att de positiva effekterna kan komma förhållandevis snabbt.

Särskilt viktigt är att åstadkomma alternativa livsmiljöer inom och mellan värdefulla nätverk i odlingslandskapet.

Skapa blommande gräsytor
Traditionella kortklippta gräsmattor är mycket artfattiga. Genom att ersätta hela eller delar av sådana gräsmattor med blommande gräsytor skapas stort utbud av nektar och pollen för insekter. Kostnaden för skötsel minskar samtidigt som rekreationsvärdet ökar. Blommande gräsytor kan skapas på olika sätt, bland annat genom insådd av fröblandningar och gräsmattor färdiga att ”rulla ut”.

Planera för naturen

Genom att utgå från befintliga och potentiella ekosystemtjänster i den fysiska planeringen samt att beakta spridningsvägar och ekologiska samband kan kommunerna minimera den negativa effekten av exploatering. Översiktsplan och grönstrukturplan utgör viktiga instrument för att tillvarata och beakta viktiga ekosystemtjänster. Områden som är betydelsefulla för ekosystemtjänster kan säkerställas genom reservatsbildning eller genom att kommunen ingår naturvårdsavtal med markägaren. Lämpliga områden för restaurering/återställning kan pekas ut.

Anpassa utformning av ny bebyggelse

Det finns intressekonflikter mellan behovet av exploatering och behovet av att säkra fungerande ekosystem och biologisk mångfald men genom god planering kan dessa i stor utsträckning undvikas. Bebyggelse som utformas så att den innehåller de strukturer som krävs kan rentav vara en förstärkning av den gröna infrastrukturen. I ett värdefullt odlingslandskap kan boende t.ex. kombineras med odlingsytor och samfälld skötsel av ängsmark genom naturvårdsavtal med kommunen. Vid plantering av nya träd kan ädla lövträd väljas i stor utsträckning, så att dessa kan ”ta över” efter befintliga träd.

Kompensera för ingrepp i naturmiljöer

Om det inte går att undvika att naturmark tas i anspråk för bebyggelse kan kommunen få till ekologiska kompensationsåtgärder. Antingen genom att själva genomföra restaureringsåtgärder på annan plats (något som kan bekostas av exploatören), eller genom att i exploateringsavtalet ange vilka åtgärder som exploatören ska vidta för att stärka naturvärdena i det aktuella området.

Naturmark på allmänna platser kan behöva särskild skötsel för att värdena ska bestå och utvecklas. Därför är det viktigt att ta fram olika typer av planer som anger var och hur naturmiljöerna ska utvecklas och skötas. De underlag som Länsstyrelsen tillhandahåller utgör en bra bas men kan med fördel kompletteras med kommunens egna inventeringar. Exempel på skötselhandbok för naturmark från Göteborgs kommunala bostadsbolag Poseidon

Kring länets sjöar finns den högsta andelen lövskog såväl i nutid som historiskt. Här finns också många förekomster av hotade arter, varav vissa endast har en regional utbredning. Eftersom strandzonen omfattas av strandskydd är dessa områden skyddade mot exploatering. Området intill sjöar har också ett gynnsamt mikroklimat. Här finns således goda förutsättningar för att binda samman värdefulla lövmiljöer. Detta skulle, förutom att gynna den biologiska mångfalden, även ha positiva effekter på t.ex. vattenkvalitet och upplevelse- och friluftsvärden. Särskilt hänsyn till lövskogens värden behöver tas vid frågor som rör strandskyddsdispens. Skogsägare och skogliga rådgivare bör i stor utsträckning välja att satsa på lövskogsbruk eller åtminstone särskilt stor lövinblandning i närheten av sjöar.

Många kommuner äger egen skog men har förvaltningen av skogen utlejd till en extern aktör. Genom att ta fram en policy som fastslår inriktning och mål för det kommunala skogsägandet kan kommunerna gå i täten för att t.ex. öka lövandelen i landskapet. Ett mål kan exempelvis vara att långsiktigt omföra barrskog till lövskog i områden där det är särskilt lämpligt.

Genom att påskynda den naturliga dynamiken i skogen och därmed skapa fler lämpliga substrat kan en skog med måttliga naturvärden bli en lämplig livsmiljö. Detta kan ske genom t.ex. ringbarkning, skapande av högstubbar och utplacering av död ved. När det gäller vattenmiljöer kan iläggning av sten och död ved i rensade vattendrag, eller igenproppning av diken vara sätt att återställa livsmiljöer. Sådan restaurering bör ske inom nätverk av livsmiljöer för att arter ska kunna sprida sig till det restaurerade området. Restaurering av skogsmark kan också vara ett sätt för andra aktörer att genomföra ekologisk kompensation. Restaureringsåtgärder kan finansieras genom t.ex. LONA- och LOVA-bidrag eller NOKÅS-stöd.

Genom anläggande av dammar, infiltrationsanläggningar, rotzonsanläggningar och andra typer av våtmarker för hantering av dagvatten minskar belastningen på sjöar och vattendrag. Om dagvattensystemen samtidigt kan efterlikna naturliga miljöer med en variation av vegetation och strukturer kan de förstärka naturvärdena i det omgivande landskapet. Eftersom kväveretentionen ökar med arealen är det bättre med en stor anläggning än många små.

Kommuner kan teckna naturvårdsavtal med markägare för att säkerställa skötseln av områden som är viktiga för ekosystemtjänster och biologisk mångfald. Exempel kan vara skog som är viktig för friluftslivet, vattendrag som är viktiga för fisket eller mark dit vattnet kan ledas vid höga flöden för att förhindra översvämning. Naturvårdsavtal kan också fungera som en typ av ekologisk kompensation: när betesmark tas i anspråk för exploatering betalar kommunen en markägare/lantbrukare för restaurering och skötsel av en annan strategiskt viktig betesmark.