Markförhållanden
Jordarter
Länet ligger över högsta kustlinjen vilket innebär att jordarna till övervägande del består av osorterad morän. I väster präglas landskapet av hög andel myrmark. Mellan Bolmen och Möckeln (samt till viss del området öster om Möckeln) utgörs denna av längre sammanhängande stråk i sydvästlig-nordostlig riktning medan den längst i väster är mer jämnt fördelad i landskapet.
Som stråk i landskapet finns också isälvsavlagringar som givit upphov till magra, torra marker med stort inslag av grus och sand. Finare sediment har avsatts i anslutning till områdena kring Åsnen-Salen samt i Lagadalen respektive Prästebodaåns dalgång. Många växter och svampar är anpassade till sådana sandiga och grusiga marker för att kunna konkurrera med andra arter. Andra arter, exempelvis flera arter av solitära bin, gräver ut sina bon i sanden, varför kornstorleken är en avgörande faktor. Eftersom även moränen ofta har inslag av finare fraktioner är inte dessa arter nödvändigtvis geografiskt bundna till isälvsavlagringarna. Mängden lämpliga livsmiljöer kan dock antas vara flest på dessa platser. Såväl isälvsavlagringar som mark med tunt jordtäcke är ofta bevuxna med tallskog eftersom tallen klarar de magra förhållandena bättre än t.ex. gran.
Jorddjup
Jorddjupet har haft stor påverkan på markanvändningen. Mäktigare jordar är generellt sett bördigare och mer lättarbetade och lämpar sig därmed bättre för odling, medan grunda jordar oftare använts till bete och slåtter. I Kronobergs län är jorddjupet ur ett nationellt perspektiv grunt jämfört med slättlandskapen i Skåne, Västergötland och Östergötland. Något mäktigare jordar finns i de centrala delarna, kring Växjö respektive Ljungby, samt i torvmarkerna i västra delen av länet. I östra länsdelarna blir jorddjupet generellt grundare. De nordöstra delarna av länet har stor andel mark med tunt jordtäcke eller kalt berg. Sådan mark har lägre produktivitet och större inslag av t.ex. senvuxna träd. Blottade hällar lagrar solens värme och skapar ett varmare mikroklimat som är gynnsamt för många insekter.
Markfuktighet
Markens struktur påverkar dess vattenhållande förmåga. De låglänta, flacka torvmarkerna med stort jorddjup ger hög andel blöt-fuktig mark medan isälvsavlagringar och kuperade marker med grunt jorddjup ger områden med torrare mark. Eftersom västra delen av länet generellt är fuktigare domineras marken av torvmark. Detta skapar förutsättningar för olika typer av sumpskogar med såväl gran som tall och löv. Det har historiskt också gjort att hävdade våtmarker varit vanligt förekommande. På motsvarande sätt är marken generellt torrare i norra, nordöstra och sydöstra delen av länet. På torrare mark växer tallen bättre än granen och många insekter trivs särskilt bra i torrare marker. I länets centrala delar ligger områden som huvudsakligen utgörs av osorterad morän med varierande jorddjup som uppvisar omväxlande torr-frisk-fuktig mark.
Analyser från SMHI visar att antalet dagar med marktorka kommer att öka i länet, trots att klimatförändringscenarior huvudsakligen pekar på ökad nederbörd. Detta beror på att temperaturhöjningen ger en ökad avdunstning som överstiger den ökade nederbörden. Analyserna pekar på att den största ökningen av antalet dagar med marktorka per år sker i centrala delarna av länet (Andréasson, Persson & Sjögren, 2014).