Öppna mossar och kärr
Översikt
Myr är ett samlingsbegrepp som innefattar både öppna och trädbevuxna mossar och kärr. En mosse tillförs endast vatten från nederbörden eftersom den ligger högre än omgivande mark. I en mosse domineras markvegetationen av olika typer av vitmossor. En mosse kan ha djupa torvlager som byggts upp under 1000 tals år. I torven råder syrefattiga förhållanden vilket är orsaken till att växtmaterialet inte bryts ner utan omvandlas till torv. Ett kärr ligger lägre i terrängen och får ta emot vatten både från nederbörd och omgivande mark. Detta gör att vegetationen i kärren blir rikare och mer näringskrävande med andra växtarter såsom gräs- och starr-arter, vattenklöver myrlilja, orchidéer och med andra typer av vitmossor som är specifika för kärr. Kärr kan i sin tur delas in i rikkärr och fattigkärr beroende på näringstillgången medan mossar alltid är näringsfattiga. I Kronobergs län har vi endast ett litet rikkärr beläget i Uppvidinge kommun, detta är ett kärr som bildats runt ett antal källor. Övriga kärr i länet är av den näringsfattiga typen.
Den mest typiska våtmarken i länet är större myrkomplex med högmossar, kärr, randskog med tall, samt skogbevuxna fastmarksöar. Tillsammans bildar dessa naturtyper en våtmarksmosaik.
Denna naturtypsbeskrivning med tillhörande analys av nätverk av värdefulla livsmiljöer har särskilt fokus på mossar och kärr som inte är trädbevuxna.
Viktiga strukturer och processer
Öppna mossar och kärr har ofta en viktig funktion som rastplatser för fåglar och nyttjas även av viltet för födosök. I kantzonerna mot den öppna våtmarker finns ofta spärrgreniga träd som fyller en viktig funktion som boträd åt fåglar.
Växter och djur i våtmarkerna har anpassats till de återkommande störningar som vattenståndsvariationen innebär. Historiskt finns det indikationer på att återkommande lågintensiva bränder också har präglat våtmarkerna genom att motverka igenväxning. Människan har också präglat våtmarkerna genom att nyttja dessa för slåtter och bete under långa tider.
Nätverk av livsmiljöer
För att olika aktörer praktiskt ska kunna arbeta med ljusöppna ädellövsmiljöer inom länet har en länsspecifik analys genomförts där nätverk av värdefulla livsmiljöer för naturtypen identifierats. Metodiken bygger i korthet på att data från olika källor sammanställs och ges olika vikt beroende på tillförlitlighet och hur höga naturvärdena är. Därefter beräknas den totala ytan inom en viss sökradie.
En karta över nätverken finns tillgänglig i kartverktyget. Kartan kan utläsas som att den som befinner sig inom ett markerat område alltid har flera livsmiljöer för naturtypen inom 1 km avstånd.
Det finns idag ingen kunskap om den faktiska ekologiska funktionaliteten i de utpekade områdena. De ger dock vägledning till var naturvårdande insatser och riktad hänsyn gör störst nytta.
Hot och påverkansfaktorer
Idag är det mycket ovanligt med nydikning av våtmarker men befintliga ingrepp och rensning av diken påverkar alltjämt hydrologin vilket ger konsekvenser på de naturliga processerna, såsom torvbildning respektive -nedbrytning. Det största hotet är den förändrade hydrologin som i sin tur leder till igenväxning och nedbrytning av torvlagret. Det atmosfäriska nedfallet av kväve är en annan stor orsak till igenväxningen tillsammans med det faktum att många sjöar är sänkta i Kronobergs län vilket leder till att hydrologin förändrats i intilliggande våtmarker som dräneras på vatten och växer igen. Skogsbruk i och runt en våtmark kan innebära en negativ påverkan då det kan påverka hydrologin ytterligare t.ex. genom rensning av befintliga diken, markberedning, plantering, anläggning av skogsbilvägar. Skogsbruket kan även påverka vattnets kvalitet genom ökad försurning eller ökad tillförsel av näringsämnen.
I övrigt kan all typ av verksamhet som påverkar vattnets kemiska status utgöra en negativ påverkan på våtmarken. Det kan röra sig om t.ex. anläggning av skogsbilvägar, exploatering, spridning av aska eller gödningsämnen o.s.v.
Se även ”Hot påverkan och hinder för vattnets och våtmarkens värden”