Övergångsmiljöer
Svämplan
Vid höga flöden svämmar sjöar och vattendrag över till de intilliggande våtmarkerna vilka också kan benämnas ”svämplan”. Dessa svämplan utgör en viktig del av själva vattendraget och tar bland annat hand om överskottsvatten vid höga flöden. Under långa tider har dessa våtmarker utnyttjats för bete och slåtter.
De naturliga fluktuationerna i vattenståndet gör att svämplanen hålls öppna med en översvämningsgynnad vegetation. Den rika tillgången på insekter och groddjur gör att de fungerar som viktiga häckningslokaler för fåglar.
I rätade och fördjupade vattendrag översvämmas ofta svämplanen inte längre. Det förekommer också ofta att vallar hindrar vattnet att svämma över i sidled. Detta får stora konsekvenser för den biologiska mångfalden men även för den vattenhållande förmågan i landskapet. Fungerande svämplan kan också minska direktutsläppet av vatten från skogs- och jordbruksmark till sjöar och vattendrag via diken.
Kunskapen om våtmarker i det så kallade svämplanet utmed sjöar och vattendrag är i många fall bristande, svämplanens omfattning som varierar beroende på hög- och lågvatten finns inte utmärkta på Lantmäteriets bakgrundskartor (dessa kartor visar en medelvattennivå), alltså är det svårt att veta vad som verkligen är ett svämplan. Om svämplanen är fungerande eller om de är påverkade av mänskliga åtgärder är också till stor del okänt. I många fall kan det handla om sekundära svämplan som inte längre översvämmas naturligt p.g.a. av morfologiska förändringar i vattendraget eller sjön.