Ekosystemtjänster i skogslandskapet

Ekosystemtjänster i skogslandskapet

Skogen bidrar med en rad ekosystemtjänster som bland annat beskrivs mycket utförligt i Skogsstyrelsens rapport Skogliga ekosystemtjänster, status och påverkan. (Aranda, Gradin, & Gustafsson, Ej publicerad) Det är också möjligt att använda Naturvårdsverkets förteckning av ekosystemtjänster för att identifiera nyttor som skogen tillhandahåller (Naturvårdsverket, 2017).

Ekosystemtjänster kan delas upp utifrån den geografiska relationen mellan var tjänsten produceras och var nyttan skapas. En global lägesoberoende ekosystemtjänst skapar nyttor för människor oavsett var tjänsten produceras, som exempel kan nämnas trädens bindning av kol. Vissa ekosystemtjänster skapar nytta på eller i närheten av den plats där tjänsten produceras, t.ex. när skog fungerar som stormskydd, medan andra skapar nytta längre ned i ett flöde, t.ex. den naturliga vattenreglering som sker i skogen. Vilken nytta som är intressant för en aktör bestämmer alltså var de producerande ekosystemen ska sökas och säkerställas.

Påverkan på leveransen av ekosystemtjänster är i hög grad korrelerad till påverkan på den biologiska mångfalden. Täta och ensidiga skogar är negativt för såväl skogslevande som icke skogslevande arter och dessutom missgynnas ekosystemtjänster som t.ex. friluftsliv, produktion av skogsbär och svamp samt tillgången på viltfoder. Anledningen till de täta och ensidiga skogarna är dock att denna skötselmetod genererar en hög virkesproduktion, vilket också är en viktig ekosystemtjänst för länet. Här uppstår alltså en konflikt mellan olika ekosystemtjänster. Men genom att maximera en enskild ekosystemtjänst riskerar man att överskrida gränsen för vad ett långsiktigt funktionellt ekosystem tål. För att kunna upprätthålla en långsiktig virkesproduktion krävs därför ett ekosystem i balans som skapar goda markförhållanden och är motståndskraftigt mot störningar som t.ex. insektsangrepp och stormar.